Igår klämde jag nästan sex program av Vinter i P1.
Olof Wretling tog jag som en helhet med musik och allt. Roligt, västerbottnisk satsmelodi och monolog och bra musik. Till exempel en nyinspelad låt av Lord Algesten som precis hunnit lägga ner och ha sin sista spelning tack och farväl just innan han fick uppdraget. Temat för programmet var att misslyckas.
Sen blev det poddversioner med nedkortad musik, intressanta berättare har inte så ofta intressant musiksmak.
Ett program som fick mig att tänka till om sjukdom och hur man kan förhålla sig till det normala i att mer än var tredje person har cancer någon gång i livet.
Ett program som fick mig att vilja ta fram den riktiga kameran igen, och längta efter att se dimma, grådis, dagrar och skuggspel.
Ett program om en artist som är helt ointressant för mig musikaliskt: en genre som inte ryms i utsnittet min intressesfär, men som berättade om villkoren för sitt artisteri och i förbigående nämnde något som fick mig att fundera på mentorskap.
Ett program om hur Gud och livet är en odelbar enhet, att tron inte kan förpassas till ett eget extrakapitel enbart för extra intresserade läsare.
Och så det mest faktaspäckade och intressanta, om immunologi och städning där jag hann tänka fem-sex gånger att det här måste jag berätta för NN om och det här måste jag komma ihåg och det här borde jag skicka länk till.
Och så virkade jag och bakade tunnbröd.
Olof Wretling tog jag som en helhet med musik och allt. Roligt, västerbottnisk satsmelodi och monolog och bra musik. Till exempel en nyinspelad låt av Lord Algesten som precis hunnit lägga ner och ha sin sista spelning tack och farväl just innan han fick uppdraget. Temat för programmet var att misslyckas.
Sen blev det poddversioner med nedkortad musik, intressanta berättare har inte så ofta intressant musiksmak.
Ett program som fick mig att tänka till om sjukdom och hur man kan förhålla sig till det normala i att mer än var tredje person har cancer någon gång i livet.
Ett program som fick mig att vilja ta fram den riktiga kameran igen, och längta efter att se dimma, grådis, dagrar och skuggspel.
Ett program om en artist som är helt ointressant för mig musikaliskt: en genre som inte ryms i utsnittet min intressesfär, men som berättade om villkoren för sitt artisteri och i förbigående nämnde något som fick mig att fundera på mentorskap.
Ett program om hur Gud och livet är en odelbar enhet, att tron inte kan förpassas till ett eget extrakapitel enbart för extra intresserade läsare.
Och så det mest faktaspäckade och intressanta, om immunologi och städning där jag hann tänka fem-sex gånger att det här måste jag berätta för NN om och det här måste jag komma ihåg och det här borde jag skicka länk till.
Och så virkade jag och bakade tunnbröd.
Programmen ligger på www.sr.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar